Sid 2/ nr 17
Lantbrukarnytt
Ge medlemmen del i föreningens värdeutveckling
Det är stor LRF-konferens. I en klunga står några ledamöter av förbundsstyrelsen, en del med förtroendeuppdrag också inom lantbrukskooperationen. Jag närmar mig försiktigt och lyssnar på vad de talar om så engagerat. Affärer och mer eller mindre framgångsrika företag. Spännande. Nu skulle jag få veta deras synpunkter på lantbrukets ekonomiska föreningar och vad de ansåg om dessa….
Men nej. Samtalet handlade om helt andra företag
– där de hade satsat aktier. Jag kunde inte låta bli att fråga om inte
deras egna föreningsföretag kunde vara lika intressanta att diskutera?
- Nej, dom är ju inte så intressanta. Där
kan man ju inte följa värdet på sitt kapital…
Detta var för ett par år sedan, strax innan
IT-bubblan sprack och börsen rasade. Men det visar ändå tydligt hur
betydelsefullt det är att kunna följa ägandet via värdet på sitt insatta
kapital – som kan stiga och falla. När till och med de ansvariga förtroendevalda
prioriterar att diskutera andra företag än de företag de är satta att förvalta,
hur ska man då kunna få ”vanliga” medlemmar att engagera sig. Till detta
argument kommer naturligtvis de rent ekonomiska, att det gemensamma kapitalet
kopplas så nära ägarna som möjligt och tillåts växa i värde vartefter föreningsföretaget
utvecklas – eller sjunker om det går dåligt. Då får också
lantbrukskooperationen en hälsosam konkurrenssituation på lika villkor med
andra företag. Därmed inte sagt att aktiebolag skulle vara den enda lösningen
på detta.
Denna fråga kom i fokus på KSLA-seminariet:
Lantbrukskooperationen – Hållbar affärsidé eller historisk parantes?
- Om du vore ordförande i Arla, hur skulle du
agera då?
Den holländske forskaren Onno-Frank van
Bekkum,
Universitetet i Nyenrode, Nederländerna, slängde ut frågan bland KSLA-ledamöterna
och råkade peka på en person strax intill Lars Lamberg, då ordförande för
Arla.
- Kommer världens kooperativa mejeriföretag
att förbli medlemsägda? fortsatte Onno-Frank van Bekkum sina provocerande frågor
och lämnade själv svaren.
- Nej, många inte, för de har fel struktur.
De är för små och måste bli större. Det blir några få spelare på mjölkmarknaden,
när den släpps fri. De kommer helt att styra marknaden. Och om den inte blir
fri?
- Utmana inte ett mångmiljardföretag och
livet för tusentals lantbruksfamljer, blev svaret.
- Er kooperation beror till hundra procent på
solidaritet. Förr eller senare kommer era medlemmar inte att tillåta er växa,
åtminstone inte till den storlek ni behöver, fortsatte Onno-Frank van Bekkum.
- Ni sitter på toppen av mycket dyr mjölk. Ni
kan inte konkurrera med volym. Ni måste bli större och satsa på mervärde (added
value). Men ni har inte tillräckligt med pengar. Och ni har gjort det
ointressant för medlemmar att satsa pengar.
I Nederländerna investerar lantbrukarna tio gånger
mer i aktiemarknaden än i sina föreningar, enligt Onno-Frank van Bekkum.
- Det är ett dåligt tecken att lantbrukarna
är på aktiemarknaden. ”It is not too late for Arla to act, but you are
almost there” (Det är inte för sent för Arla att agera, men ni är nästan
där).
Gör så här, föreslog Onno-Frank van
Bekkum:
Använd marknadspriset för mjölken, oavsett
vad det är. Koppla gärna till något internationellt pris. Ge därutöver
tillbaka på den investering lantbrukaren har gjort i sin förening.
- Men vi konkurrerar med hög kvalitet och då
är konsumenterna villiga att betala mer, replikerade någon i publiken.
- Ja, svenska konsumenter är säkert villiga
att betala mer för mjölken, men vad säger att just ni kommer att leverera
den, blev Onno-Frank van Bekkums snabba (och tänkvärda) svar.
Onno-Frank van Bekkum var inte den ende som
ville ha ett starkare samband mellan medlemmar och föreningskapitalet.
- Måste kooperationen se ut som den alltid har
gjort? frågade sig Martina Bärnheim, medlemschef på Skånemejerier.
Grundproblemet är hur medlemmen ska få del i värdeutvecklingen, framhöll hon
och frågade sig för vem föreningarna ska vara till? De som har varit
medlemmar eller de som blir medlemmar? Medlemsföreningarna är i första hand
till för de unga, inte de som avvecklar, menade hon.
Martina Bärnheim vill ha en värdetillväxt
som märks när man säljer gården. Hon varnade för kollektivt kapital som
inte har tydliga ägarkrav och efterlyste en "börsanalytiker" som kan
hjälpa medlemmarna att analysera sina föreningsföretag.
Andels- och leveransrätter kan vara ett
alternativ till kollektivt kapital, framhöll hon och efterlyste tillväxt som
en motvikt till handelns utveckling (koncentration) och ökad internationell
konkurrens. Det finns ett stort kapitalbehov för att satsa på konsumentnära
produkter och för att investera längre fram i förädlingsledet.
Sören V
Svendsen, Handelshögskolan i Århus,
Danmark, frågade sig om inte den svenska lantbrukskooperationen med LRF i
spetsen är överkapitaliserad. Han frågade sig till och med om LRF
konkurrerade med lantbrukskooperationen på kapitalmarknaden. Kanse har fokus
legat för mycket på tillväxt än på intjänandegrad, menade han.
Ökad motivation att investera i föreningarna
är extremt viktig, framhöll han. Det handlar om frågor som ökad förräntning,
ökad synlighet av värdet och redovisning av ägaromkostnader. Det är inte i
kapitalbegränsning som problemet ligger, utan hur man kan använda kapitalet för
att styra föreningarna.
- Flytta fokus till ledningen, att den klarar
intjäningen, rådde Sören V Svendsen och framhöll att det i stor utsträckning
är ett generationsproblem.
- Överlever föreningarna? Ja, men det beror på,
sade Jerker Nilsson, professor vid SLU, och visade diagram över "added
value" och pris på råvara.
- De kommer alltid att vara kvar och vara
starka. Den ekonomiska föreningen är den effektivaste modellen för transaktionskostnader, slog han
fast och efterlyste mer forskning på området. (Jag räknar med att återkommer
till Jerker Nilsson efter att ha läst hans just utkomna bok.)
Kommentar:
Diskussionerna under seminariet visade tydligt generationsväxlingen. Äldre "föreningspampar" syntes skaka på huvudet åt nya idéer om medlemskapitalet. Man kunde dock enas om att det behövs mer diskussioner. En fristående "börsanalytiker" på området välkomnades allmänt. När det gäller formerna för medlemskapitalet blev det ingen klar linje. Problemet med aktier och andra säljbara andelar är att marknaden är så liten att det inte blir ett korrekt marknadspris. En annan intressant fråga, som inte kom upp under seminariet, är aktiebolagslagens krav på ägarlojalitet. Finns det externa aktier kan inte en viss grupp leverantörer gynnas, även om de är (del)ägare/medlemmar. Jag hoppas kunna återkomma om lantbrukskooperationen och dess framtid, gärna efter läsarkommentarer.
/LH