Min spaning:Gårdsmodellen
fel väg
Beskrivning
av de olika modellerna
Det kan inte betraktas som
särskilt rättvist år 2007, att den som ett par år tidigare upphörde med en
stor köttproduktion får behålla det höga EU-stödet som långt tidigare
beräknades på produktionen - under referensåren 2000 till 2002.
Gårdsmodellen gör EU-stöden långsiktigt djup orättvisa och mycket svåra att
motivera.
Det kan inte vara framsynt att
nytillträdande lantbrukare måste köpa stödrättigheter från ett
"stödfrälse" för att kunna starta köttproduktion - utöver alla
andra investeringar som måste till.
Gårdsmodellen gör nuvarande brukare till ett "stödfrälse" och
motverkar effektivt nyetablering.
Det kan ur ekonomisk synvinkel
inte vara särskilt rationellt att kanske hälften av en lantbruksfastighets
kalkylerade avkastning helt kan försvinna med att en arrendator lämnar
gården. En lantbruksfastighet utan stödrättigheter får ett dramatiskt
minskat värde med minskade säkerheter som följd. Bankerna börjar redan förbereda sig på hur de ska agera när
fastighetsägarnas säkerhet för lån kommer att urholkas.
Gårdsmodellen ökar risken för en finansiell kris inom lantbruket - vilket
i och för sig skulle kunna sänka fastighetspriserna och därmed gynna
nytillträdande. Men sannolikt finns det andra starka (internationella)
finansiärer som ändå håller fastighetspriserna uppe.
Detta är tre exempel på
nackdelar som den så kallade "Gårdsmodellen" av EUs jordbruksreform
(MTR) medför. Alternativet "Regionmodellen" är naturligtvis inte
heller invändningsfri. Om den skulle införas utan modifieringar skulle den
innebära svåra avbräck för nuvarande kött- och mjölkproducenter.
Men, varför försöker vi inte
Sverige, liksom i Danmark,
konstruera en regionmodell som passar för svenska förhållanden? Det
skulle kunna innebära flera regioner och att man skiljer mellan stödet baserat
på nuvarande arealersättning och det som baseras på mjölk- och
köttproduktionen. Det arealbaserade stödet skulle vara helt frikopplat medan
det animaliebaserade stödet skulle vara kopplat till att det finns en
animalieproduktion. Den som slutar med kött mister motsvarande köttbaserade
stöd, som fördelas till övriga köttproducerande lantbrukare i regionen, men
bibehåller det arealbaserade stödet. Den som startar med köttproduktion får
direkt motsvarande köttbaserade stöd, utan att behöva köpa denna
stödrättighet. Någon handel med stödrättigheter kommer automatiskt inte att
uppstå, eftersom det inte kommer att finnas någon sådan marknad. Det
här är en lösning som borde gå att få
EU-kommissionen med på, tror EU-parlamentarikern Karl-Erik Olsson.
Vill man ytterligare stärka animalieproduktionen
i vissa regioner, vilket verkligen kan vara befogat, finns det säkert
möjlighet att utnyttja landsbygds- och miljöstöd till detta. Man kan
till och med fråga sig om inte vall och bete är viktigare ur miljösynpunkt
än EKO-stödet. Oavsett vad man väljer måste grovfoderbaserad
mjölk- och köttproduktion snarare gynnas än missgynnas. De är grunden för
ett öppet och levande landskap i stora delar av landet.
Vill man uppnå långsiktig
rättvisa och dessutom gynna miljö- och landsbygd finns det vägar - om
man verkligen vill...
I mitten av januari ska regeringen
få sitt underlag till beslut om hur den svenska modellen ska se ut. Det är
innan dess diskussionen om olika alternativ måste ske. Tyvärr har det bekväma
beslutet i
LRFs förbundsstyrelse att förorda gårdsmodellen lagt munkavle på många förtroendevalda
lantbrukare som säkert förespråkar regionmodellen.
LH
Allt större och färre djurbesättningar
- kan kräva nya regler

På Elmia mötte jag Christer
Nilsson, Jordbruksverket. Han berättar att han just har gjort en
sammanställning som visar att det inte blir många mjölk- och grisproducenter
kvar. Storleksrationaliseringen kan få konsekvenser för djurskydd och
smittskydd. En arbetsgrupp har därför föreslagit nya regler.
Om några år kan 5000
mjölkproducenter och färre än 1000 suggbesättningar stå för den egentliga
produktionen. Det blir färre än 300 äggproducenter och sedan flera år
tillbaka är det endast 130 uppfödare som svarar för 80 miljoner kycklingar
per år eller 98 % av produktionen. Endast nöt- och fårproduktionen är
fortfarande småskalig.
Antalet mjölbesättningar
minskar snabbt och antal kor per besättning ökar. Ändå är
mjölkproduktionen totalt ganska oförändrad. Om några år kan det vara mindre
än 5000 producenter med i genomsnitt 50 kor och en del med närmare 1000 kor
som står för mjölkproduktionen i landet.

Grisproduktionen ändras också
snabbt. Antalet suggbesättningar minskar och antalet suggor per besättning
ökar. Om några år får vi räkna med att genomsnittsbesättningen ligger
mellan 150 och 200 suggor. Antalet besättningar kan vara nere under 1000.

Nötköttsproduktionen skiljer
sig markant från andra produktionsgrenar. Det finns idag cirka 30 000
nötuppfödare och 80 % av nötköttsproduktionen kommer från anläggningar som
levererar färre än 20 djur per år. Men det finns specialiserade
köttproducenter som levererar fler än 500 djur per år och man kan förvänta
sig en utveckling mot större anläggningar, skriver Christer Nilsson.
Fårproduktionen är också
småskalig men utvecklingen går även där mot större enheter. Nu är
genomsnittet 30 tackor per enhet, men det finns en handfull producenter med fler
än 500 tackor.
De stora enheterna kan få
negativa konsekvenser för djurskyddet och smittskyddet, enligt en arbetsgrupp
inom Jordbruksverket. För att minska dessa negativa konsekvenser föreslår
arbetsgruppen utvidgad förprövning att gälla också djurflöden och
grupperingar. På smittskyddsområdet föreslår den bland annat att det bör
finnas ett minsta avstånd mellan byggnader och strängare krav på sanerbarhet.
Man bör också överväga en storleksbegränsning. På djurskyddsområdet
föreslår gruppen att man bör överväga krav på att stora besättningar ska
ingå i någon form av hälsokontroll. Arbetsgruppen påpekar också att
arbetsmiljön har stor inverkan på djurmiljö och djurskydd. Det krävs bra
arbetsförhållanden för att duktigt folk ska söka sig till djurskötaryrket.
Vetet överraskar
Demonstrationssådden med marknadens mest
intressanta såmaskiner på Spelbo Gård hösten 2002 ger nu överraskande
resultat. Det som såddes efter plöjning hade klart sämst antal plantor våren
2002 - men hämtade sig. Nu, hösten 2003, visar just dessa rutor den
bästa uppkomsten.
Så
här såg det nya höstvetet ut den 27 oktober 2003 efter stubbearbetning och
sådd. Till höger kan man skönja det något kraftigare beståndet. På samma
ruta skedde hösten 2002 sådd efter plöjning och flera efterföljande
bearbetningar i den torra och hårda leran. Till vänster såddes då efter
stubbearbetning. Se utförligt reportage i LN
nr 12 och LN nr 17.
Skörden 2003 gan höstvetet i genomsnitt cirka
6 ton per ha, enligt lantbrukare Ivar Insulander, Spelbo Gård. Tyvärr gjordes
inte jämförande skördeuppskattningar mellan alla leden. VäxtRåd gjorde dock
en jämförelse mellan sådd efter plöjning och efter stubbearbetning.
Resultatet visade på att det glesa beståndet efter plöjningen hade fått en
så kraftig kompensatorisk tillväxt att avkastningen var i stort sett lika hög
i de båda leden. Tyvärr blev dock tröskningen inte rätt utförd, så
jämförelsen är inte tillförlitlig.
Efterlysning:
Har du själv eller vet
någon annan som har erfarenheter av att elda spannmål?
Spannmålseldening, som vi skrev om i Lantbrukarnytt
nr 5, blir allt mer intressant. Havren kan exempelvis ge dubbelt så mycket
betalt att ersätta olja mot att sälja till foder. Vi räknar med att göra ett
tema om detta ämne i ett kommande nummer av Lantbrukarnytt. Hör av dig via
e-post till lars@agmedia.se
eller telefon: 0171-44 80 15.
Med önskan om en riktigt
GOD JUL och ett
GOTT NYTT ÅR 2004!
Glöm
inte äpplet till julmaten!
Vi bör äta dubbelt så mycket frukt och
grönt mot vad vi gör normalt. Efter tobak, högt blodtryck, alkohol, högt
kolesterol och övervikt är för lite frukt och grönt den sjätte viktigaste
riskfaktorn för tidig död i vårt land.
Män bör äta minst 0,7 kg frukt och grönt
per dag
Kvinnor bör äta minst 0,5 kg frukt och grönt
per dag
I verkligheten äter kvinnor mer frukt än
män. Yngre och medelålders män äter alldeles för lite...
Hört av Livsmedelsverkets chefsnutrionist,
Annica Sohlström.
|